Galleri 54

6 januari – 8 januari, 2012
Match fredag den 6 januari kl 18:15, öppet 17:30-21:00
Filmat material från matchen visas fredag kväll samt lördag och söndag 12-16

Christin: ” Hej Jörgen. Jag var på ett pingisläger i Halmstad 1992 och vi blev lovade att få spela fem bollar mot dig. Du kom inte, och nu undrar jag om jag kan få spela mina fem bollar? ”

Jörgen: ” Ja, har du inte kunnat släppa detta på 20 år, så ska du få dina fem bollar ”

Ur ett telefonsamtal mellan Christin Wahlström Eriksson och Jörgen Persson 21 juni 2011.

Konstnären Christin Wahlström Eriksson har bjudit in bordtennisstjärnan Jörgen Persson för att spela de fem bollar som aldrig spelades på ett läger 1992. Själv slutade hon med bordtennisen ett par år senare men har tagit upp den i sitt konstnärliga arbete. Christin och Jörgen möts på Galleri 54 i en fem bollar lång match. Den kommer att filmas och visas live i monitor ut mot gatan samt i utställningslokalen under fredag kväll, lördag och söndag.

Christin Wahlström Eriksson är konstnär, bosatt och verksam i Göteborg. Christin är utbildad vid Konsthögskolan Valand, Göteborg, 2003-08, Concordia University, Montreál, 2005-06 Nordiska Konstskolan i Kokkola, Finland 2000-02 och KV Konstskola, Göteborg 1999-2000.
Hon har bland annat ställt ut på Galleri Mors Mössa, Bonniers Konsthall och Fofa Gallery i Montreál.

Jörgen Persson är världskänd bordtennisspelare från Halmstad. Han har spelat i svenska landslaget sedan 1984 och 1991 vann han VM Guld. I OS 2000 och 2008 kom han fyra och i sommar kommer han spela i sitt sjunde OS. Han är rankad nummer ett Sverige.

–

OBS! Matchen spelas klockan 18:15!
Välkomna

18 november – 11 december, 2011

KERSTIN PERSSON
En halv idé

För några år sedan hade jag en dröm där jag och en vän gick längs en strand. Han vände sig ut mot havet och sa att han fick alla sina idéer när han tittade mot horisonten. När jag senare berättade for honom om den här drömmen skickade han ett vykort som han hade gjort på 60-talet, där ordet HORIZON var halvt dolt bakom en horisontlinje. På baksidan hade han skrivit hälsningen att han bara fick en halv idé när han tittade på horisonten. Jag kallar utställningen En halv idé som ett hommage till honom.

När jag gick på Valand ritade jag en dag en horisontlinje på min ateljévägg. Sedan satt jag och stirrade på den. Det där blyertsstrecket på väggen verkade kunna öppna ett större rum inne i rummet och inuti mig. Var det minnet av att titta på en horisont som väcktes eller någon slags neurologisk funktion som översatte denna abstraktion till ett mentalt tillstånd? Är det kanske i själva verket det här tillståndet jag längtar till när jag (förvånansvärt ofta) längtar till tropikerna?

Tropisk exotism har länge fascinerat oss européer. Gaugain åkte till exempel till Tahiti och målade gyllenbruna kvinnor, Rosseau stannade hemma men målade tigrar i djungeln.

Till den här utställningen har jag försökt att undersöka denna längtan, men förhoppningsvis utan att vara en erövrare, rasist eller snuskhummer. Min installation är ett experiment med inre och yttre verklighet, material, representation och abstraktion. Med ett mycket lägre CO2-utsläpp än att om jag faktiskt hade rest till tropikerna.

–

I PEEPSHOW:

NIRA PEREG
67 bows

Vi är glada att i Peepshow visa videon 67 bows av den israeliske
konstnären Nira Pereg. 67 bows visades nyligen i Black Box,
Hirshhorn Museum (Washington, USA).

http://www.washingtonpost.com/lifestyle/style/67-bows-video-by-artist-nira-pereg-presents-pretty-and-disturbing-metaphor-for-violence/2011/08/21/gIQACSmwUJ_story.html?wprss=http://www.nytimes.com/2011/08/23/science/23angier.html?_r=1

http://www.nytimes.com/2011/08/23/science/23angier.html?_r=1

Nira Pereg’s work deals with ways that social structures intersect with the
authority of the individual. Typically, her projects are documentary based,
but transform reality into an quasi-theatrical events. Using complex editing
techniques and various-scaled multimedia installations, Pereg’s interest in
socials schemes draws on a unique and personal perspective. “Re-looking”
is a primary concern in her work practice and her everyday life, and often
builds on periods of intense travel and close  observations.