I Anna Lings molnteckningar uppträder molnen som luftiga ljusskepnader. De svävar stilla över och inuti papperet, rastrerade, stadda i upplösning. På samma sätt som i verkligheten tycks några av dessa moln endast vara skuggor. Det är som om de befann sig på gränsen till att alls finnas, medan andra framträder mer självklart och obestridligt.
Ett moln är en motsägelse. Det är en poetisk metafor för immateriell skönhet. Det är också ett ganska krasst atmosfäriskt fenomen – en ansamling vattendroppar och iskristaller. Moln har alltid fått stå som symbol för det obeständiga i tillvaron. Oftast håller de sig i bakgrunden, men i exempelvis romantikens landskapsmålningar spelar de en central roll. De talar där om alltings förgänglighet och vår längtan efter det ogripbara. Numera finns också molnet i digital form: information, kunskap och relationer svävar, ständigt tillgängligt men osynligt, i atmosfären.
/Ovan är ett utsnitt ur Karin Faxéns text om Oceaner av luft. Den finns i sin helhet på galleriet under utställningen
---
På Galleri 54 visas Oceaner av luft, en serie av elva teckningar i tusch och blyerts.
Anna Ling är född 1971. Hon tog sin examen vid Konsthögskolan i Malmö 2003. Bor och arbetar i Malmö.
